6e december
Idag är det två månader sedan min kusin Sara dog.
Alla som känner mig vet att jag är en väldigt glad person, det är sällan jag är nere. Men jag kan väldigt lätt bryta ut i gråt när något påminner mig om Sara. Därför har jag inte riktigt pratat om henne med någon. Hon var verkligen den starkaste personen jag kände, På riktigt! Lika gammal som mig och hon hade svår reumatism, en muskelsjukdom. Trotts att hon hade för ont för att ens kunna sätta sig upp på morgonen hade hon alltid ett leende på läpparna.
Även fast jag inte kan varken arabiska eller franska så bra, nästan inte alls, så förstod hon mig. Bättre än någon annan.
Hon fick gulsot, och hennes kropp klarade inte av det helt enkelt.
Gulsot som inte ens klassas som en dödlig sjukdom som till exempel cancer eller aids.
Det är hemskt!
Alla som känner mig vet att jag är en väldigt glad person, det är sällan jag är nere. Men jag kan väldigt lätt bryta ut i gråt när något påminner mig om Sara. Därför har jag inte riktigt pratat om henne med någon. Hon var verkligen den starkaste personen jag kände, På riktigt! Lika gammal som mig och hon hade svår reumatism, en muskelsjukdom. Trotts att hon hade för ont för att ens kunna sätta sig upp på morgonen hade hon alltid ett leende på läpparna.
Även fast jag inte kan varken arabiska eller franska så bra, nästan inte alls, så förstod hon mig. Bättre än någon annan.
Hon fick gulsot, och hennes kropp klarade inte av det helt enkelt.
Gulsot som inte ens klassas som en dödlig sjukdom som till exempel cancer eller aids.
Det är hemskt!
Vila i Frid Sara 1991-2008
Kommentarer
Trackback