Sofia Pettersson

Det var en gång tre gravida kvinnor. Låt oss randomly kalla en för Aicha, en annan för Zenouba och den trejde för den tredje.
Aicha var äldre syster till Zenouba och den tredje var deras kusin. Alla var jätteglada över att de tre skulle få en varsin dotter.
Zenouba och den tredje visste ännu inte vad deras döttrar skulle heta, men det gjorde Aicha. Hon hade sedan länge, innan hon ens var gravid, bestämt att hennes förstfödde dotter skulle heta Sara. Det var så vackert tyckte hon, det tyckte även den andra två gravida kvinnorna.
Dagen kom då den tredje skulle föda. Dottern döpte hon till Sara.
Aicha blev självklart besviken på sin kusin och började fundera på om hon fortfarande skulle döpa sin dotter till Sara eller hitta på något nytt.
Hon pratade om det med sin syster Zenouba som tyckte att hon skulle hitta ett nytt. Sara hade ju den tredje tagit.
Så dagen kom då Aicha skulle föda. Hon följde sin systers råd och döpte sin dotter till ett annat namn hon tyckte var fint. Sofia fick dottern heta.
Sen var det dags för Zenouba att föda sin dotter. Hon döpte den nyfödde till Sara.

Jag vet vad ni tänker och ja, Aicha är min mamma.
Nu vet ni vad jag egentligen skulle heta och varför jag inte gör det. Men jag är ändå glad över att jag inte heter Sara. Sofia passa mig mycket bättre, dessutom skulle jag inte ha två låtar som handlar om mig. Inte heller ha Sveriges vackraste flicknamn 2001.

Det är en falsk värld vi lever i, visst. Men jag älskar min moster ändå. Mamma också.
Kan inte föreställa mig hur hon har det idag.

Sara, döpt efter hennes syster.