Crash
Igår gjorde jag en visit hos min käre vän Yassy. Vi snackade en del, men sen satte hon på sitt playstation. "Jag ska bara klara den här bossen, jag satt hela natten igår och jag måste bara göra klart det här" sa hon. Det var så det började.
Hon vart helt inne i spelet direkt, och det blev även jag. Även fast jag bara kollade på, men det var så spännande. Så hon fortsatte spela efter bossen, utan att någon av oss tänkte på att det bara var bossen hon skulle klara.
Så där satt vi, hon spelade och jag skrek och derigerade åt henne vad hon skulle göra. Sen gick även jag in i spelandet, och jag kan säga er att Crash inte direkt är rena barnleken. Vi dog så mycket att vi skulle kunnat göra banan med ögonbindel. Vi skrek så mycket att jag fick ont i halsen, och vi skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Vi hade vår egen nisch i spelet, vår egen specialitet inom vissa områden i spelet. Och så fort vi klarade av ett moment pausade vi och gjorde high fives (jag råkade nämligen bli så exalterad efter ett moment att jag satte mig på kontrollen och dog, menmen man lär sig av sina misstag). Rätt patetiskt när man täker efter.
Men nu förstår jag verkligen de där datanördarna som slår sönder saker, skriker och blir helt vansinniga men ändå inte kan sluta spela. Beroendeframkallande, där är vad det är. Jag beslöt mig för att övernatta för att kunna spela ännu mer. Vi satt där till kl. 5, med några avbrott såklart ;D.
Vi var elit tänkte vi, fast sen såg vi att vi bara kommit 12% av spelet. Men det bästa var att vi hade så jävla kul! har inte skrattat såhär mycket på länge.
Slutade med att vi la oss runt 7, och jag var tvungen att vakna halv 1 för att åka hem och sen vidare till Sydpolen. Så jag är ganska trött, men det är bara bra med tanke på att skolan börjar imorgon =(.
Hon vart helt inne i spelet direkt, och det blev även jag. Även fast jag bara kollade på, men det var så spännande. Så hon fortsatte spela efter bossen, utan att någon av oss tänkte på att det bara var bossen hon skulle klara.
Så där satt vi, hon spelade och jag skrek och derigerade åt henne vad hon skulle göra. Sen gick även jag in i spelandet, och jag kan säga er att Crash inte direkt är rena barnleken. Vi dog så mycket att vi skulle kunnat göra banan med ögonbindel. Vi skrek så mycket att jag fick ont i halsen, och vi skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Vi hade vår egen nisch i spelet, vår egen specialitet inom vissa områden i spelet. Och så fort vi klarade av ett moment pausade vi och gjorde high fives (jag råkade nämligen bli så exalterad efter ett moment att jag satte mig på kontrollen och dog, menmen man lär sig av sina misstag). Rätt patetiskt när man täker efter.
Men nu förstår jag verkligen de där datanördarna som slår sönder saker, skriker och blir helt vansinniga men ändå inte kan sluta spela. Beroendeframkallande, där är vad det är. Jag beslöt mig för att övernatta för att kunna spela ännu mer. Vi satt där till kl. 5, med några avbrott såklart ;D.
Vi var elit tänkte vi, fast sen såg vi att vi bara kommit 12% av spelet. Men det bästa var att vi hade så jävla kul! har inte skrattat såhär mycket på länge.
Slutade med att vi la oss runt 7, och jag var tvungen att vakna halv 1 för att åka hem och sen vidare till Sydpolen. Så jag är ganska trött, men det är bara bra med tanke på att skolan börjar imorgon =(.
Kommentarer
Trackback
